Att det vi kallar för döda ting eller icke kännande varelser (omgivningens område) också i varje livsögonblick uppvisar något av de tio livstillstånden genom verkningarna av de tio faktorerna, är betydligt svårare att förstå. Men det är nyckeln till att förstå principen om att även döda ting har en materiell och en andlig sida.

Den stora skillnaden mellan levande och döda ting är att döda ting inte har alla de fem komponenterna (ett centralt nervsystem) och därför inte kan agera självständigt utan endast med hjälp av en kännande varelse. Ta till exempel samspelet mellan en konstnär och hans färger. Färgerna besitter precis som konstnären de tio livstillstånden och de tio faktorerna.

Om vi tar Edward Munch och hans tavla, Skriket, som exempel, så har Edward Munch upplevt ångest eller ett helvetiskt tillstånd som han genom sin målning lyckats förmedla till de som betraktar den. I termer av de tio faktorerna, har Munchs livstillstånd fungerat som yttre påverkan för att aktivera det inneboende helvetestillståndet i färgen eller slutresultatet tavlan. Tavlans livstillstånd, som är helvetets, fungerar i sin tur som yttre påverkan för oss som betraktar den, vilket gör att vårt inre tillstånd av helvete aktiveras och vi känner obehag. På samma sätt lyfter Carl Larssons tavlor fram mänsklighet, familjekänsla och glädje.

Ett annat exempel på hur något som vi lätt betraktar som icke liv, men som i ljuset av Ichinen sanzen är liv och besitter de tio världarna och de tio faktorerna, är vibrationer eller ljud. Beethovens "Ode till glädjen" uttrycker Beethovens livsglädje som han trots sina många motgångar och svårigheter frambringade ur djupet av sitt liv, och förevigade i de vibrationer som är "Ode till glädjen". Genom att vara en yttre påverkan för oss aktiverar hans musik samma känsla i våra liv, och älskas därför av människor i hela världen. Annan musik får oss att vilja dansa, gråta, bli romantiska, aggressiva o.s.v. Nu säger den uppmärksamme att olika människor reagerar olika på tavlor och musik, vilket ju naturligtvis är sant, men om man betraktar tavlan eller lyssnar på musiken med ett öppet eller sökande sinne kommer man till slut att finna konstnärens och kompositörens budskap, den sortens sökande sinnet ligger nära det vanligtvis svårtillgängliga begreppet tro.

Genom dessa exempel kan vi förstå Nichiren Daishonins stora omtanke om oss när han som den Sanna buddhan efterlämnar sitt upplysta tillstånd i form av Gohonzon (mandala) samt i form av vibrationen av Nam-myoho-renge-kyo. Dessa båda tjänar som yttre påverkan för vårt inneboende Buddhaskap. Allt vi behöver göra är att relatera till dem genom vår tro som kommer att vara vår inneboende kraft, och praktiken av att upprepa/chanta Nam-myoho-renge-kyo som omsätter kraften till handling och som resulterar i att buddhaskapet manifesterar sig i vårt liv.

"Jag Nichiren har nedtecknat mitt liv i sumi, så tro på denna Gohonzon av hela ditt hjärta, vad för sjukdom kan då utgöra ett hinder". (Ur "Svar till Kyo'o")'